Börja med pylonracing

Ja, det här låter ju lite kul, men det är väl superdyrt, avancerat och krävande?

Nej! Eller jo, det kan det vara, men till att börja med gör man klokt i att köra Q500 vilket är enkelt, billigt och lättsamt (nåja..).

Vad behöver jag då?

  • En kärra som uppfyller reglementet. Enklast är att köpa en begagnad och lägger man in en fråga på vår facebookgrupp kommer man alldeles säkert få tag i en ganska snabbt. Det står många Q500-kärror i ladorna runtom i landet. Man kan förstås också bygga själv.
  • En motor som finns med i listan över godkända motorer. OS Max-46 AX II är den allenarådande motorn men har man en motor liggandes kan man ta den i början för att hålla nere kostnaden, man kommer inte vara snabbast i banan kanske men det kompenserar man enkelt genom att flyga bäst.
  • Startutrustning. Många kör med ombordglöd i flygplanet, då behövs bara en startmotor. Använder man inte ombordglöd behövs såklart en glödare av något slag också. Det behövs inga dyra proffsgrejor men det är en god idé att se till att det är enkelt och välfungerande då man ska starta motorn på tid och med adrenalinet pumpande i kroppen. Ett startergummi som inte flyger iväg hela tiden och en glödklämma som är lätt att sätta på och ta av är guld värt på startlinjen.
  • Medlemsskap i en SMFF-ansluten klubb. Har man ingen trevlig sådan på orten kan man enkelt bli SMFF-ansluten genom att gå med i MFK Direkt som är en ”virtuell” modellflygklubb. Ett medlemsskap där kostar för närvarande 170:-/år.
  • En tävlingslicens från SMFF. Är man med i en SMFF-klubb kan klubben lösa det men som medlem i MFK Direkt får man själv lösa en sådan licens från SMFF. Det är enklare än det låter, bara att maila SMFF’s kansli så fixar de saken.
  • En caller. Här kan det kännas tryggt att ha med en kompis som vart med och tränat lite innan och är lite införstådd med hur det hela går till. Har man ingen sådan så är det dock inget problem, alla på tävlingarna är hjälpsamma och det finns alltid någon som gärna ställa upp som caller.

Hur går en tävling till?

En tävling börjar vanligtvis kl 10 på förmiddagen och en kvart innan samlas alla inblandade för en genomgång. De flesta anländer nån timme innan, det tar ju en stund att hitta en plats i depån, skruva på vingar, betala startavgift och helst provflyga en repa. Vid incheckningen får man också en heatlista där man ser vilka heat man ska flyga och vilka man flyger mot.

Vid genomgången berättar tävlingsledningen upplägget för dagen samt går igenom lite säkerhetsregler. Det brukar handla om att man inte ska flyga över depån och att alla ska landa åt samma håll.

Efter genomgången börjar pulsen stiga. Funktionärerna går ut till sina platser, stämningen blir mer sammanbiten. Deltagarna i det första heatet ställer sig i ready box, området mellan depå och bana där man ställer sig inför sitt heat.

Väl framme vid startlinjen talar domaren om vem som ska flyga på respektive bana, för närvarande används 3 banor och varje bana har en färg som har tillhörande lampa vid ettans pylon.

När alla är på plats är det dags för identifiering. Detta görs för att funktionärerna ska veta hur ditt flygplan ser ut och din del i det hela är att hålla upp planet och visa både över och undersida för alla funktionärer. Efter identifieringen kommer domaren be dig röra på rodren som hastigast bara för att se att du kommit ihåg att slå igång radion. Kan låta självklart men i det här läget flödar adrenalinet och det är lätt att glömma.

Spridda psykningar kan förekomma i det här skedet av racet men sällan av allvarligare art. Som ny är du fredad från sådant men så fort du vunnit ditt första heat är du legitimt byte.

”90 SEKUNDER TILL START”

Nu gäller det. De gamla rävarna du ska flyga mot verkar oförskämt avspända där de står på knä framför sina kärror. Ingen gör någon ansats att få igång motorn utan de tittar sig lojt omkring som om de väntar på något. När 30 sekunder återstår startar de lugnt sina motorer och går mot basen där du står sen länge, din motor har ju redan vart igång i närmare en minut.

3-2-1-Kör! Din caller släpper kärran och springer mot dig för att hinna innan det är dags att runda ettan första gången. När ettans pylon börjar närma sig lägger du omkull kärran och väntar på att dra full höjd på callerns kommando. Det känns som en evighet innan han ropar, ettan låg tydligen längre bort än du trodde, men när han äntligen skriker ”NU” drar du full höjd för allt vad tygen håller och kärran rundar ettan på ett ögonblick. Nu gäller det att hitta spåret till tvåans pylon och du märker att det var svårare än du tänkt. Än så länge ligger alla tre kärrorna någorlunda jämnsides men när du rundat basen och callern säger ”1 varv” ligger de andra redan uppe vid ettan igen. Det går tydligen att flyga mycket närmare tvåan och trean än det kändes som och när du rundat ettan för andra gången är kursen mot tvåan tajtare.

Varje varv går bättre och bättre nu men de andra drar ifrån hela tiden. Precis när det börjar kännas som att de kommer varva dig ropar callern ”SISTA VARVET BANA 1” och håller upp skylten för att visa domaren att ni är inne på det sista varvet. Innan du hinner runda ettan sista gången hör du de andra skrika ”MÅLGÅNG BANA 2” och ”MÅLGÅNG BANA 3” och du förstår att du lyckades hålla undan från att bli varvad. Några sekunder senare är det din callers tur att skrika ”MÅLGÅNG BANA 1” och när du passerat mållinjen stiger du rakt upp och drar av gasen.

Adrenalinet rusar fortfarande i kroppen och landningen blir inte den snyggaste, kärran studsar och när den till slut stannat är det uppochner i det höga gräset på sidan om landningsbanan men vad gör det? Kärran är hel, du har 1 poäng i heatet och du vet att det kommer bli en rolig dag..

Ungefär så skulle en första tävling kunna gå till. Låter det kul? Då är det bara att skaffa en kärra, träna lite vänstervarv och sedan anmäla dig till din första pylontävling!